levvarjedag

sitter nu hemma hos världens bästa ella och kollar på bolibompa;) morgonen började med galen träningsvärk men vi tränade på allafall och wellness var bäst, M är en grym tränare jag har enorm tur som kan få hjälp av honom! på söndag är det programträning för E.B och det kommer bli kalaskul och förhoppningsvis går det bra vi har allafall tränat megamkt så det kan bara gåbra, på måndag ligger nog både jag och wellness i vilokoma men det har vi förtjänat. puss på er!

har haft en riktig slaker dag idag och bara slappat väldigt skönt men också jobbigt för då kan man tänka på all skit. När man jobbar glömmer man bort det och gör det man ska. Ikväll ska jag till vackra Ella och vakta henne, hon gör mig alltid glad och full av energi även om jag verkar bli lite utbytt mot min iphone...haha men hon är bra <3

det känns som när någonting postivit händer i mitt liv och allt börjar lösa sig då får jag inte vara glad, eller? vad handlar allt om?min bästa vän har inte ens frågat mig vad som hänt, bryr han sig inte eller? jag hatar att skrika ut när jag mår dåligt men det hade varit fint med l ite stöd.

Det spelar ingen roll om det kommer nu för jag klarade mig genom skiten själv och jag klarade det fint trots att jag länge inbillade mig att du fanns där och stötta mig men det gör du inte du, en av mina närmsta vänner vet inte ens det största som hänt i mitt liv helt sjukt, hur kan andra märka det på mig och inte du,  min bästa vän? du lägger energi på att vara sur på mig ocg jag vet inte men det känns som om det är det du vill, att hitta en anldning att vara sur på mig? jag orkar inte det för du vet att du kan skada mig mest av alla för du betyder så enormt mycket men snälla gör inte det jag orkar inte ta mig upp därifrån. Att mista dig krossar mig totalt. Men jag är så splittrad för jag har dig nu men endå inte, hela tiden har jag en känsla av att det kanske är sista gången vi ses trots att du säger att det aldrig kommer bli så, men varför känner jag det då? ge mig något att tro på något att lita på, jag saknar dig.

att våga ta steget i en värld som för dig är skrämmande är att våga, det är mod men hur vet man att man är redo för det? att släppa kontollfreaket inom dig och bara låta allt vara kanske är lätt för dig men för mig är det det absolut läskigaste som finns. Jag kan klara mycket, jobba 24/7, le på utsidan, hoppa bungyjump, hoppa trampolin från 10 meter men jag kan inte släppa allt och bli beroende av något som jag inte kan kontrollera dvs kärlek. Jag hatar det och älskar det. Jag älskar att vakna upp brevid dig, jag älskar att få gulliga sms från dig jag älskar allt förrutom att jag hela tiden går runt med en osäkerhet att har orden ekande inom mig "inget varar föralltid". Det kanske inte stämmer eller så stämmer det vem vet, vet du? ingen kan veta när man går in i något nytt om det kommer att hålla och jag beundrar folk som vågar testa nytt därför spelar jag den personen, den som inte bryr sig, ler och skakar av sig allt jobbigt och går vidare. Den personen som livet är perfekt för men sanningen är att jag vet att inget hela tiden kan vara perfekt. Sår från tidigare förluster slits upp och jag kan inget göra jag kan helt enkelt inte kontrollera det och det skrämmer fan skiten av mig. Jag har alltid klarat mig själv och folk beundrar mig att jag är så oberonde och "kör mitt race" men sanningen är att jag är precis som alla andra. Jag lämnar festen med ett leende och säger att allt är bra för att sen komma hem till ensam säng och gråta mig till sömns och vakna upp med klumpen i magen av att du faktiskt inte är här hos mig. Det är mitt sår som jag kommer få leva med för visst att tiden läker alla sår men den förra sagans slut kommer du alltid bära med dig när en ny saga börjar för du kommer att jämföra och du kommer att känna känslan att du är trygg i någon annans armar samtidigt som du snabbt inser att det inte är HANS famn utan en ny famn som du inte riktig känner än, jag kommer inte längre en till det stadiet för jag vågar inte utsätta mig för en ny saga för jag orkar inte med ett nytt nohappy ending jag vill,  men jag vågar inte. det och inget annat är sanningen.